Trots min såkallade kompetens så känner jag mig bara fånig när det kommer till våra underbara barn. Som ett stort fån!!!

Blir helt nojjig när de är sjuka. Kan det vara det eller det? Nä det måste vara det... Så blir jag bara vimsig. Slut i bollen. Nojjig, frågar S som svarar du vet bäst. Blir ännu mer orolig, vet jag bäst?? SHIT!!??

I slutändan tar jag ändå beslutet, det vet jag. Men shit gjorde jag rätt? Skrattar åt mig själv ibland. Vem är det jag försöker lugna. Legat vaken ibland vid sjukdom och bara varit orolig.

Någon som känner igen sig? JA(svarade åt ER)

Min bvc sjuksköterska som är helt underbar brukar le åt mig igenkännande och säga du är faktiskt mamma. Inte proffesionell på något sätt när det gäller dina egna barn.

Känner igen mig igen. När det gäller mig själv är jag riktigt risig när jag inte jobbar eller frågar mamma något är det aldrig något allvarligt hon lider av. Råkar det ibland vara allvarligt ringer hon inte för att inte oroa mig. Kommer jag bli likadan??

Men nog om nojjighet. Har faktiskt tuffat på mig rejält när det gäller våra barn. Ringer när jag känner mig osäker och tror jag på mig själv så förblir det så.

Idag ringde bvc sjuksköterskan och berättade att vi skall bli kopplade till våran barnmottagning här i staán. Blir skönt, tycker ibland hälsocentralen inte vågar ta besluten. När han är så liten vågar de inte riktigt ge honom den behandlingen vi föräldrar tycker han behöver.

Likadant med Hugo. Han hostade och hostade och slutade aldrig. Tyckte absolut inte hostmedicin hjälpte. Fast där var faktiskt hälsocentralen vågliga och rekommenderade inh. Airomir för att dämpa hostan. Det hjälpte. Tackar vi för då det är väldigt jobbigt att se ens barn lida av hosta och inte kunna sova nattetid.

Fast obs inget jag rekommenderar er att göra utan läkarordination!!!

Sjukvården i Sverige är jag otroligt tacksam för!! En stor anledning till att sverige är ett bra land att leva i. Visst brister finns det alltid.

För er som undrar hur det går med Singulair ...Går riktigt bra. Han hostar betydligt mindre. Helt underbar känsla. Snart skall vi på ordination sluta med inhalationerna Airomir 2ggr morgon och kväll och inh Pulmicort 1 morgon och 1 kväll och fortsätta med dospulver Singulair 1 gång/dag. Blir skönt. Har varit en jobbig vinter så som vi längtar tills sommaren anländer. Skall vi vara friska har vi tänkt  

Chao

Edwin älskar just nu att fråga varför. Om precis allt ställer han frågan varför.

Igår tog vi promenad till dagis och varför började nog redan på morgonen MEN till dagis haglade frågorna.

- Mamma, varför det där vid snön(menade gräset)

-Våren kallas det, snön smälter.

-Mamma varför hårt gatan, konstig färg.

-Asfalten som bilarna kör på kommer på våren när snön tinar bort.

-Mamma, har de bil(pekar på ett hus).

-Ja, de flesta har bil här upp i Norrland.

-Mamma varför då...

-Ga tänker jag.... (svarar aldrig därför, men försökte förklara dock inte så lätt alla gånger..)

Efter dagis kommer samma frågor med en ny innebörd..

-Mamma, varför gräset vid snön

-Samma svar som när vi gick till dagis, kom du ihåg vad jag svarade då..

-Ja...

-Mamma, varför stenar på gatan(asfalt)

-Samma som jag svarade imorse. Kommer du ihåg?

-Ja...

-Mamma, de har bil, varför...

-gaaa tänker jag...för vi behöver bil i norrland.

-Nu får du sluta fråga...*skrattar och killar honom*.

Ja barn är underbara!! Och frågvisa och trotsiga och helt underbara igen. Det som gör att vi orkar trots, tjafs och alla sjukdomar.