Jag är ju en liten funderande person. Full med tankar. Ibland tankar som inte är så bra för mig. Ibland tankar som är bra för andra istället. Tänker ofta på mina vänner, familj och släkt. Av olika orsaker. Många skulle man säkert hinna träffa oftare.  MEN tid? Vilket begrepp är det i våra huvuden. Finns tiden eller tar man tiden? Försvinner den eller kommer den aldrig tillbaka?

Brukar tänka på vad en person sade eller tänkte säga till mig en gång. Du är så förlåtande. ÄR jag verkligen det? Ibland funderar jag. Eller ofta funderar jag. Kanske inte alltid på det påståendet. Men jag brukar fundera varför det är så svårt att förlåta? Är inte livet för kort för att inte förlåta?

Skrev en sak i somras:

Viktigaste orden för mig och hoppas även för dig. Älska glömma och förlåta.

Älska det ser jag att du gör. Fortsätt så. Sluta aldrig och släpp aldrig taget om den du håller kär.

Glömma. Ett svårare ord. Glöm det som tär dig, glöm det som gör ont, glöm alla relationer som gjort dig ont. Glöm allt dumt som ev gnager din tanke.

Förlåta. Ja framförallt att förlåta sig själv som första rensandet i huvudet. Att inte vara för hård mot sig själv och andra. Att kunna gå vidare utan konstiga känslor inombords.

Kärlek och omsorg är ändå det finaste du kan ge och få tillbaka.

En konstig sak att skriva men det kom från hjärtat och jag försöker leva efter det varje dag. Att kämpa och inte bara ge upp. Livet kan ibland göra att dessa saker känns svårare att uppnå. Sjukdom, skillsmässa, sömnlösa nätter. Jobb och pengar som inte åker dit vi vill.

Önskar fler kunde leva efter dessa ord. Nästan en bibliskt inlägg det här utan att på några sätt mena det så. Eller är det det jag gör? Har ju inte en religiös tro, men försöker ändå respektera människan.

Ja nu blev jag nästan konstig... Sådär som jag faktiskt är ibland. Galet känslomässig.

Barnen är på kalas på förskolan idag. Lämade en mycket trött Hugo som vaknade tidigt imorse och Edwin var mycket förväntansfull. Snart skall det hämtas igen. Blev en riktig snabbis från 9-10.30 I eftermiddag skulle vi egentligen träffa en sjuksköterska på barn för en ny astmamedicin. Men hon var sjuk så det blir biblioteket istället. Lika så roligt. Barnen älskar bibblan. Helt tokiga. Hugo springer runt som en jojjo och Edwin skall låna allihopa. Ja glömde ju säga att Hugo även brukar riva ut alla böcker. Jaja..tror att de besöker blir när pappan i familjen kommit hem. Har ett paket att hämta oxå med barnens julklappar i.

Chao o ha en bra dag!

Brukar egentligen inte vänta på Samuel så mycket men idag saknar jag honom. Saknar honom och klockan är bara 11.00 Otacksam eller hur? Och barnen på förskolan dessutom  .

Hatar hösten. Får man egentligen hata den? Nja, men nu är jag less. Hit med ännu mer kyla och inte +5 ena dagen och -1 andra. Jämn temp gillas. Då mår jag bäst. Ett hus utomlands precis nu skulle inte sitta helt fel drömmare som man är. Men lövfallet är ju fint de första 2 veckorna och sedan kan man det.

Sommaren gillas stark. Varför väljer man då att bo i Norrland? Ja, för min del älskar jag mina nära och kära. Annars skulle jag aldrig bo här. Skulle ingen bo här längre skulle jag absolut inte bo här. Tur att det finns så många underbara människor då som förgyller ens dagar. Vi kanske får hoppas på en ny istid som tvingar oss att flytta. Ja, Ni hör ju mitt utspårande som vanligt.

Nä, nu är hungern för stor. Skall gå och äta lite rester!

Kram på er och ha en bra dag

Minnen är alltid roliga. Här kommer några stycken väll valda. Skulle kunna ta massor till. Vi får se hur många som kommer med.

Hugo och William. Kolla in minen på båda grabbarna. Oslagbart

Ja en av mina bättre poser...

Min föredetta katt Bombay. Åh, vad jag saknar honom....

Kram på er!!

Till deras grabb. Grabbstarkt vare här. 2 grabbar vi och sedan de 1 grabb!

Skall bli kul att se deras lilla knyte när de känner sig redo för lite fika. Eller ja bara en liten snabbis besök. Alltså små barn, hur söta får de inte vara. Nästan skrika hur mycket de vill men alltid söta ändå.

Edwin höll dock på gå mig verkligen på nerverna med sitt skrikande. OCH sedan hur snäll som helst när vi hade besök eller åkte bort. Fast då fick man lida när man kom hem igen med ännu mer skrik. Konstigt ändå att jag NU inte upplever det som så jobbigt. Kommer säkert bli en sådan här jobbig morsa och svärförälder som bara..

-Ja Hugo och Edwin var helt underbara, bråkade aldrig, ingen trots, när nästan som att Ni inte existerade utan bara var HELT underbara.

Ja ungefär så säger mina föräldrar och S föräldrar.

Nu är Edwin febrig och alla 3 grabbarna sover. Ja, den äldste är ju drygt 30 så han kan man kanske inte kalla grabb längre

Edwin somnade faktiskt redan 17.00 idag. Han vägrade erkänna under hela dagen att han var trött. Vägrade i sten. Tills jag berättade om kriget i magen som pågår under en förkylning, 1 alvedon supp och 1 glass. Då däckade han.

Ha en underbar kväll nu!

Kram

Det älskar jag med hösten och vintern. INGET annat. Hatar att plumsa i djupsnö, skotta, blöta overaller. Snoriga och dygnsura barn. Sur mamma:). Kanske mest en sur mamma som drar ner stämningen. Är en riktig vår och sommarmänniska. Att vara ute utan att frysa arslet av sig.

Borde kanske satsa på varmare kläder istället. En ny supervarm overall vore inte helt fel och ett par rejält vaderade skor och vantar. Kanske jag skulle klara en vinter här uppe...

Nä skall inte vara negativ. Skall väll försöka att inte vara negativ snarare kanske det heter. Barnen klagar inte. Jo, Hugo klagar ju kanske. Inte Edwin  för han älskar att vara ute. I alla väder och vindar. Ja, Hugo kanske klagar mest på att behöva ha så mycket kläder på sig. Tycker nästan synd om de små barnen när de är ute. 10 lager kläder på sig och ett litet barn därunder. Nästan lite komiskt gulligt.

Edwins kommentar idag:

- Johanna, jag har muskler...

-jaha svarar Johanna

-För jag tränar och äter mycket och kommer att få lika stor mage som Terese(Terese heter våran granne som är gravid i månad 9..)

...Ja kan man annat än skratta??

En annan söt kommentar som han ofta tar upp. Mamma jag gillar små hundar ungefär som en katt. Är den stor gillar jag INTE hundar..(med betoning på INTE), gillar katter bättre. Madde har en STOR hund.

Då var hans samtal med Madde ganska oväntat men dock något han själv funderat på länge.

-Madde, varför har du en STOR hund?

-Jag gillar stora hundar svarar Madde vänligt.

-Det gör INTE jag. Varför gillar du stora hundar?

-....(tystnad) ja jag gillar stora hundar.

Vi kunde då inte låta bli att skratta jag och Madde men Edwin funderade fortfarande och funderar nog än idag..

Ja våran underbara stora kille som har många härligt stora och söta funderingar. Kommer nog en dag bli en karl som har ett jobb där man verkligen behöver använda alla små och stora hjärnceller där uppe.

Kram och sov gott på er!

Intressant när barnen leker med varandra.. Inte alltid det går bra. Men intressant att lyssna på dem.

* Oftast försöker Edwin styra leken.

* Oftast går detta bra.

* Hugo älskar att kasta grejer och helst HÅRT.

* Hugo blir oftare gnällig.. Men blir fortare glad igen.

* Oftast har de ganska roligt tillsammans. Tokroligt faktiskt.

* Ibland blir det gråt.

* Ibland från båda.

* FAST de leker nästan bättre än när jag har med för då vill ju båda vara mig nära och båda få sin vilja igenom. Konstigt det där med samspel.

Ibland borde faktiskt vi vuxna oxå leka. Bara för att jag tror det är likadant där... När vi blir riktigt tråkiga och stressiga leker vi inte bra tillsammans utan tjafsar bara och snackar skit!!!

Ja, mer lek eller rörelse tillsammans tror jag främjar mycket lek/roligt och underhållande tillvaro.

Ja, faktiskt så gillar jag att uppmuntra våra barn att både leka med mig och tillsammans. Tror att om man har syskon har man faktiskt mycket glädje av annars oxå i framtiden.

Kram o ha en bra dag! Här blir det bibliotek med kära Linda och sedan träning måntro.