Till deras grabb. Grabbstarkt vare här. 2 grabbar vi och sedan de 1 grabb!

Skall bli kul att se deras lilla knyte när de känner sig redo för lite fika. Eller ja bara en liten snabbis besök. Alltså små barn, hur söta får de inte vara. Nästan skrika hur mycket de vill men alltid söta ändå.

Edwin höll dock på gå mig verkligen på nerverna med sitt skrikande. OCH sedan hur snäll som helst när vi hade besök eller åkte bort. Fast då fick man lida när man kom hem igen med ännu mer skrik. Konstigt ändå att jag NU inte upplever det som så jobbigt. Kommer säkert bli en sådan här jobbig morsa och svärförälder som bara..

-Ja Hugo och Edwin var helt underbara, bråkade aldrig, ingen trots, när nästan som att Ni inte existerade utan bara var HELT underbara.

Ja ungefär så säger mina föräldrar och S föräldrar.

Nu är Edwin febrig och alla 3 grabbarna sover. Ja, den äldste är ju drygt 30 så han kan man kanske inte kalla grabb längre

Edwin somnade faktiskt redan 17.00 idag. Han vägrade erkänna under hela dagen att han var trött. Vägrade i sten. Tills jag berättade om kriget i magen som pågår under en förkylning, 1 alvedon supp och 1 glass. Då däckade han.

Ha en underbar kväll nu!

Kram