Jag är ju en liten funderande person. Full med tankar. Ibland tankar som inte är så bra för mig. Ibland tankar som är bra för andra istället. Tänker ofta på mina vänner, familj och släkt. Av olika orsaker. Många skulle man säkert hinna träffa oftare.  MEN tid? Vilket begrepp är det i våra huvuden. Finns tiden eller tar man tiden? Försvinner den eller kommer den aldrig tillbaka?

Brukar tänka på vad en person sade eller tänkte säga till mig en gång. Du är så förlåtande. ÄR jag verkligen det? Ibland funderar jag. Eller ofta funderar jag. Kanske inte alltid på det påståendet. Men jag brukar fundera varför det är så svårt att förlåta? Är inte livet för kort för att inte förlåta?

Skrev en sak i somras:

Viktigaste orden för mig och hoppas även för dig. Älska glömma och förlåta.

Älska det ser jag att du gör. Fortsätt så. Sluta aldrig och släpp aldrig taget om den du håller kär.

Glömma. Ett svårare ord. Glöm det som tär dig, glöm det som gör ont, glöm alla relationer som gjort dig ont. Glöm allt dumt som ev gnager din tanke.

Förlåta. Ja framförallt att förlåta sig själv som första rensandet i huvudet. Att inte vara för hård mot sig själv och andra. Att kunna gå vidare utan konstiga känslor inombords.

Kärlek och omsorg är ändå det finaste du kan ge och få tillbaka.

En konstig sak att skriva men det kom från hjärtat och jag försöker leva efter det varje dag. Att kämpa och inte bara ge upp. Livet kan ibland göra att dessa saker känns svårare att uppnå. Sjukdom, skillsmässa, sömnlösa nätter. Jobb och pengar som inte åker dit vi vill.

Önskar fler kunde leva efter dessa ord. Nästan en bibliskt inlägg det här utan att på några sätt mena det så. Eller är det det jag gör? Har ju inte en religiös tro, men försöker ändå respektera människan.

Ja nu blev jag nästan konstig... Sådär som jag faktiskt är ibland. Galet känslomässig.

Barnen är på kalas på förskolan idag. Lämade en mycket trött Hugo som vaknade tidigt imorse och Edwin var mycket förväntansfull. Snart skall det hämtas igen. Blev en riktig snabbis från 9-10.30 I eftermiddag skulle vi egentligen träffa en sjuksköterska på barn för en ny astmamedicin. Men hon var sjuk så det blir biblioteket istället. Lika så roligt. Barnen älskar bibblan. Helt tokiga. Hugo springer runt som en jojjo och Edwin skall låna allihopa. Ja glömde ju säga att Hugo även brukar riva ut alla böcker. Jaja..tror att de besöker blir när pappan i familjen kommit hem. Har ett paket att hämta oxå med barnens julklappar i.

Chao o ha en bra dag!