Jag erkänner. Fegfeminist skulle jag nog kalla mig.

Blir galen på orättvisor mellan könen. Karlar som inte hjälper sina kvinnor överhuvudtaget. Sitter där liksom. Bara sitter och ser på. Bryr sig inte alls. Eller bara festar. Eller bara inte bryr sig. Inte är med sina barn. Inte ställer upp för varandra.

Men samtidigt är jag hopplös på byta däck. Rör inte krattan och S gör tunga jobb. Fattar egentligen inte varför. Jo att jag inte tvättar bilen fattar jag varför. S är en hopplös biltvättare. Skall vara i perfekt skick och jag är ingen perfektsionist. Inte alls. Jo, ibland. Mot mig själv.

Vill ha lika lön åt könen. Vill att färg skall få vara just en färg och inte könsblandat. Hatar därför både blått och rosa. Kräks nästan. Bara pga att det är så laddat. Just färgen.

Dock skulle jag aldrig sätta på Edwin och Hugo klänning bara för det.

Jag tycker denna diskussion är rolig och fick den här i veckan av en dagiskompis till Edwin:s mamma. En trevlig prick är hon. Ja som de flesta människor. Vi diskuterade detta och hon hade lika åsikter ibland och ibland inte. Det gillas. Man behöver inte tycka som mig. Absolut inte. Men en diskussion är intressant.

Likadant att vi kallar våra barn prinsar och prinsessor. Visst får man göra det. Rätt gulligt ändå. Men då tycker jag vi dämpar ner tjejer och höjer killar igen. Edwin brukar säga han är en prinsessa och jag skrattar. OCh lilla gumman och stora starka killen. Tänk på vad Ni säger till era barn. Vi är ju ändå de som får deras självkänsla... Säger aldrig så.

Själv har jag ofta dålig självkänsla och trycker ner mig själv. Därför skall jag inte göra detta med mina barn in i det längsta. Kämpa!! De klarar allt för då går saker och ting mycket bättre. Skall dock jobba med mig själv oxå. Ge mig lite credit för alla är vi bra på många olika sätt.

Chao och ha en bra valborgsmässoafton!