Tänkte egentligen lägga ut lite bilder idag. Men orken räcker absolut inte till.

S har mått illa från igår mitt på dagen och legat upp på våran övervåning från då. Kommit ner ibland. Inte alls ofta. Fattar inte att han pallar det. Själv är jag uppe tills jag kräks eller kommer vilken väg det än må komma. Han kör dock på taktiken att "svälta" ut magsjukan. Förstår mig absolut inte på honom måste jag kraftigt erkänna. Har en kompis som kör på samma taktik och ibland måste jag ringa henne och fråga om detta beteende är riktigt friskt i huvudet. Hon brukar skratta åt mig..

Själv vräker jag i mig mat direkt jag känner att illamåendet inte står mig i halsen. Har liksom aldrig förstått det här med att svälta. Inte min starka sida. Förra magsjukan så nattade jag barnen osv och sedan kräktes jag direkt minsten somnat. Morgonen efter började S kräkas och då vare bara att ta hand om 2 småttingar ensam.. Ja det var faktiskt inte kul. MEN så är livet.

MEN det bästa av allt var att jag åt sushi till middag och det var hur gott som helst. Är ju en riktig älskare av denna mat. Thank coop konsum(raw food heter märket tror jag) som har den i sitt sortiment. Gillar inte ica:s lika mycket. Fast nygjord är bäst. Älskar wok and rolls...Går inte få bättre. Eller jo det tror jag men jag har inte fått den äran att smaka något annat.

Edwin mår sådär. De ringde från dagis vid 10.30 tiden att jag skulle komma och hämta honom. Hög feber. 39,3 hade han och mådde sådär. Imorse var han väldigt gnällig och klagade på att det inte kändes bra. Trodde då han menade i astman och hostan då han hostat mycket inatt.

När jag hämtade honom satt han och toksvettades. Stackarn. Fick komma hem och kurera sig. Massor av saft och annat har vi lyckats få i honom idag. Eller vi och vi. Ensamstående känns det som när S inte heller mår bra. Som en råtta känner jag mig. Springer, springer, servar, tar hand om. Värre än på jobbet det här. Fast mycket givande. Älskar mina barn och S. Tar gärna hand om de. Känner sig dock lite otillräcklig.

Edwin har mått sådär idag. Så fortsätter jag beskriva dagen. Vi ligger och guppar just ovan vattenytan. Tar ett andetag åt fel håll och sjunker. Flyter upp igen. En är sjuk, en gnäller och en skrattar, en syns inte till. Som ett stort familjeskepp. Jag är kapten som försöker styra båten åt rätt håll. Känns som en dimma. Kännner mig tacksam, är trött. Skrattar inombords att vi är en familj. Gråter när sonen mår dåligt..Ja inombords då förstås.

Oj, blev ett LÅNGT inlägg. Svamlar nog mest. Är i dvala. Tur sveriges mästerkock börjar snart. Älskar detta program!! Måtte Jenny/jennie eller vad hon nu heter åka ut snart. Hemsk jag är. Hon lagar säkert gudomlig mat. Fast skulle absolut inte vilja jobba under henne om vi säger så.

Chao och carpe diem!(är ett fint uttryck)