Min lille skrutt Hugo skall om 11 dagar börja på förskola. Hur konstigt känns inte det? Konstigare för mig än honom förstås. Att lämna 2 barn istället för 1 och faktiskt jobba/sova när de är där. Konstigt...

Edwin lämnas ju för att få ha kvar sin plats på förskolan, men nu skall barnen lämnas för jag skall arbeta. Mystiskt. Ja, måste ju förtydliga att jag jobbar natt och därför sover ibland när jag skall lämna de. Eller då lämnar ju S oftast.  

Vet och tror att Hugo kommer trivas som fisken i vattnet. Edwin oxå för den delen med att vara mer på förskolan. I nuläget är han ju "bara" där 15 timmar och ibland mindre. Fast vissa veckor kommer det inte bli 15 timmar ens men då är vi ju faktiskt lediga tillsammans jag och barnen och kan hitta på något roligt.

För min del så känns det skönt. Får jag säga så? Jag längtar efter att få arbeta. Känner att jag behöver göra något stimulerande och faktiskt hinna sakna mina barn ibland. Nu är det barnen 24 timmar dygnet runt. Fast Edwin är ju inte vaken på nätterna som Hugo faktiskt kan lyckas hitta på ibland.

Det jag kommer sakna med att inte vara hemma är lugnet. Att ta dagen som den kommer. Ta frukost, lunch och middag i barnens takt. Slippa stressiga moment i vardagen. Fast stressen beror nog med på ens egen klocka i huvudet. Barnen förstår ju inte att det är bråttom. Barnen blir bara fundersamma varför allt måste gå fort.

Sedan kommer jag oxå sakna att vara med de dygnet runt även om det är just det jag tycker är jobbigt just nu...

Min egentid är jag inte så brydd om egentligen. Jo, på kvällarna behöver jag återhämtning. Och det får jag oxå.

Nä, nu är det slutfunderat och tänkt. Mitt huvud tomt!

Kram och ha en bra kväll och natt