... går det??

Har jag oxå funderat på många gånger.

Jag kan ibland verka VÄLDIGT pessimistisk. FAST jag är en riktig optimist, till benstommen. Kommer en motgång är jag stark som sten.

Skulle hellre kalla mig själv realist.  Dock är jag inte realistisk i mina förväntningar på mig själv.  Hör dock inte hit.....

Att  vara optimistisk i motgångar gör jag såhär i huvudet. . .

1) Det är kortvarigt brukar jag framförallt tänka

2) Vi tar oss igenom tillsammans,  om det inte går blir vi ändå klokare på kuppen

3) Livet blir SÅ mycket roligare efteråt. Då gör  vi något riktigt roligt tillsammans

4) Efter regn kommer solsken

5)  ALLA motgångar är lärorika. Medgångar är ju lättare att glömma bort för oss Svenskar eller  vad det nu beror på...SÅ jag brukar  verkligen NJUTA när livet är i MEDVIND.   Då känns motgångarna inte lika jobbiga.

Ibland brukar jag skratta åt livet. Våra barn har gett oss många skratt. Framförallt Edwin då som börjar bli så stor och klok nu. Läskig tanke ibland, men pajken är väldigt klok.Han är en riktig pepper. Alltså gillar att peppa sin lillebror framförallt. Och andra barn oxå för den delen. Oss föräldrar är det sämre med. Förstår inte..  

Han säger ofta. Gick det bra? (när hugo ramlar) och sedan om Hugo fortsätter skrika peppar han honom. Elller sjunger eller skrattar. Fungerar faktiskt i bilen ibland. Ja, små barn gillar ju som sagt inte alltid att åka i bil för er som har erfarenheter av den biten...

Chao