Den som trodde att ett liv med barn är tråkigt, jobbigt, ofantligt jobbigt igen borde tänka om. Har en liten lista till varför jag inte tycker så. Ja alla kan och vill ju inte få barn och visst vissa dagar drar jag i mitt hår av förtvivlan och visst det är inte kul att ha ont och ha barn. Ja det har jag kommit fram till.

• Ingen dag blir den andra lik. Trodde man att dagen före var det bästa i ens liv så kan andra dagen därpå bli ännu bättre.
• Trodde du sovmorgon var det bästa som fanns skulle du pröva ett födelsedagsfika med fullt kaos i sängen. Slår även upp den mest morgontröttas ögon. Eller en blöt puss på morgonen. Eller ett skratt.
• Trodde du sjukdom var jobbigt före barn så borde du prova det efter barn oxå. Då känner du dig plötsligt inte så sjuk längre. Har själv haft 39, 1 och funderade vad det var för fel på mig utan att fatta att jag var sjuk. Då barnen är sjuka funderar jag inte.
• Ja resa med barn får jag ibland frågan hur jag kan tycka är kul. Går inte att förklara. Helt underbart att se ett plaskande barn i poolen eller lyckan över ett exotiskt träd eller ett djur. Ja de ser saker vi vuxna totalt missar. Flygplanet? Ja det kanske inte är det roligaste fast om du inte utsätter livet för spänning så får du inget tillbaka.
• Kalas fick plöstligt en annan innebörd. Älskar barnkalas. Mitt eget var ju inte alls lika kul även om det är trevligt att träffa nära och kära. Att ge bort är alltid roligare.
• Bada och leka fick en annan innebörd. Ja utomhus är svårt att slå. Kan känna mig deppig och alldeles tråkig en dag och så får man se barnen röra småbena. Oslagbart.

Ja men barn är inte allt. Älskar min familj och utan mina vänner vore jag tom. Tom ett tomt papper utan något på. Min familj och vänner kan få mig att känna likadant som ovan faktiskt.

Ha en trevlig påsk även om jag inte är så mycket för det här med firande hit och dit. Eller jo det kanske jag gillar. Jaja sol och sommar är ändå bäst!

Ha det!

Så går det just nu. I ett lunk. Ingen panik, inga obstruktiva känslor eller tankar. Ja det lunkar på. Lät kanske dramatiskt men det är det inte. Ja att vara gravid och 50% sjukskriven har sina för och nackdelar. Behöver inte fundera om jobb när det bara är några timmar/vecka som skall fyllas. Ingen stress upp på morgonen förrutom 2 barn som oftast vaknar väldigt tidigt. Ja för er som inte visste detta så gillar små barn att i början av mars till slutet på mars att reta gallfeber på sina morgontrötta föräldrar då föräldrarna inte alls kan förstå att mellan kl 5-7 är en alldeles normal tid att stiga upp tills det blir sommartid den 31mars. Längtar. Ja det är bara förnamnet:). Ja alltså det är ju så ljust på morgonen. Det är det det handlar om.

Ja och stressen över jobb finns inte ens. Den brukar finnas. Finns hur mycket jobb som helst men kan inte ens röra mig ibland pga foglossning så det är inget för mig att vilja flänga till alla möjliga ställen som jag inte alls brukar vara främmande för. Som en fotboll ser jag ut. Och jo så har jag sett ut alla 3 graviditeterna. Fast kanske lite större än vanligt. Barnmorskan ville inte ens väga mig på förra kontrollen. Ja då blir man förvånad. Hon borde alla som har fobi över sin vikt gå till  

Har nästan tom köpt att jag inte alls är smidig och har ont som gör många moment omöjliga. Kan tom köpa detta faktum. Barnen gör grejer för mig och jag fattar inte ens hur bra jag har det. Min bättre hälft damsugar och donar på. Han är helt underbar. Hur tackar man en annan människa så mycket som jag faktiskt borde tacka honom?

Saknar att göra en massa saker oxå, men konstigt nog köper jag att det inte fungerar heller. Nä inte deprimerad heller. Har ibland funderat om jag borde vara det... Men kommer fram till

- Nä, inte min stil. Kan verka cynisk och hård. Men är oftast glad och deppig nja inte riktigt min stil. Säger om jag gillar en människa och ja om jag inte gillar han/hon så spelar inte det någon roll heller. Världen går inte under.

Skänkte faktiskt 100kr till någon välgörenhet nyss. Wateraid tror jag det hette. Tänker ofta. Oj, det borde jag göra. Blir dock ibland, men hur vet jag det kommer i rätt händer? Men efter vattentjafset som var här för 2år sedan så tänkte jag. Jomen självklart skall alla ha gott vatten. Helt sjukt att alla människor inte har vatten. För oss så offattbart att det inte går förstå. Oftast känner jag så inför krig och elände, fattigdom osv där det behövs pengar. Men så kan ju ingen ha det. Vill som på med skyglapparna. Fast vet att det förekommer och i större utsträckning än vi vågar förstå.

Ha en bra kväll!!

Ja vi har hunnit vara ute och få i oss d-vitamin allihopa. Magsjukan är borta. Magen är kvar. Ja dagarna flyter på i en lagom sakta takt i mina ögon. Får gärna gå fortare :)

I tisdags var vi till barnmorskan och hjärtljuden var kring 150 slag/min. Livligt värre där inne.  Ja samma slag som grabbarna och vi väntar med spänning till den 29 juni.

Idag kommer en goding till vän oxå så vi får surra av oss lite. Blir med gokaffe. Ja ibland är kaffe gott. Pappa mine har hjälpt mig idag och lämnat Edwin till gympan. Tack gode gud att käre fader finnes. Ibland blir jag bara mån om mig sjävl och måste be om hjälp. Hatar att be om hjälp. Att det skall vara så svårt. Känner mig sårbar och alldeles naken när jag ber om hjälp.. Konstig människa jag är.

Nä nu värma lite mat till trollen så väntar främmen sedan

Chao

Inte alltid så lätt. ATT våga vara sig själv o stå för det utan att vara alldeles galen eller att folk skall somna..Har nog alltid svårt med denna balans. Därför gillar jag människor. Tänk att alla möten är intressanta o alldeles speciella. Att sedan våga vara med barn är spännande. Så de inte heller somnar eller gör något roliga än vara med en själv. Som gravid känner.jag mig omåttligt tråkig. Omåttligt är nog bara förnamnet föresten..Men nog om tråkigheter för livet går o går liksom ändå. Lyckats baka en tårta idag. Ja eller 50 %av den. Nu står den i frysen å väntar på ett till lager gottgeg. För även om jag inte tänkt fira att jag blir 30 år med en stor fest.så blir det tårta o lite middag för familjen. Ja en redvelvet tårta. Bild kanske kommer:)

Vart tog den tiden vägen? Fattar det absolut inte. Så klok. Fattar inte heller hur han kunnat bliva klok. Jaja.

Ja den 12 december fyller han men jag VET att jag inte kommer att blogga igen tills dess. Tänkte bjuda på lite kort från liten till ja större

Jag här var han inte stor våran Edwin. Någon månad max

Här med våran fina underbara förra katt Bombay. Saknad av både jag och Edwin. Kanske var Edwin 6månader

Kring 1år och jagade snöflingor. Oj vad vi skrattade åt denna sötis.

2åringen. Ja han ser superliten ut..Måste juss och pass hunnit fylla.

Edwin 3år på hästen.

Denna sommaren i full huggning med målning.

Men en sak som är konstigt är att när Hugo kom till världen 2010 så har vi nästan inga kort det året på Edwin.Ja vi hade nog full rulle. Dock är det väldigt lite kort på Hugo själv om man jämför med hur mycket kort som togs på Edwin när han var ett spädbarn.

Njut för det har vi gjort dessa år. Vissa dagar rätt slitigt och när jag tänker efter så kom jag inte alls ihåg hur det var att leva utan barn... Som bortblåst

Tror vi använde detta kort som julkort förra året. Snart dax för lucia. Om 1 vecka är det genrep för mor och farföräldrarna på våran förskola. Känns väldigt konstigt. Overkligt. Nu äre jul snart igen. Och jul innebär kaos för oss och vi har inte ens stora barn. Edwin fyller år. Kalas hit och dit, få ihop alla familjer att vilja fira samtidigt. Ja och våra föräldrar är inte ens skilda. Så vad finns att klaga på. Nja ingenting. Fast att jobba massor är oxå kaotiskt. Både jag och Sammes december brukar innebära mycket jobb. Andar går på lågvarv och vi varvar upp. Förra december jobbade jag 18/31 dagar..

Skall jag inte göra om igen. Var lite väl häftigt.

Hugo har börjat vara utan blöja oftare och oftare. Snart ryker tutten oxå. Skämmer verkligen bort honom med denna skrikstoppare som jag kallar den. Men på julafton åker den. Skrik, gnist och tandsmärta. Får se hur det går att sova då när jag jobbar natt i jul. Inget jag gruvade mig för men tanken slog mig nu. Tur jag har en man som är duktig på att hålla honom borta från detta. Jag är duktig med blöjfrihet och han med tuttfrihet.

Ha en bra helg

Ja en ny header blev fixad :)

Ja här i Norrland fick vi visst lite rusk även den 10/11. All snö är nästan borta nu och blåser massor. Stackars våran store tjocke katt som vägrar vara ute när det ä sådant här hemskt väder.

Vet kortuppdateringen suger. Kanske skall ta hjälp av min dataexpert Jojjo för att göra en header till bloggen. Att ta kort gör jag alldeles för lite. Edwin finns massor av kort på o ja Hugo finns det mindre kort på. Lovar kanske att bättra mig. Men vet ju inte ens hur man för över kort från den nya kameran till datorn. Vårat badrum är nu i stort sett färdigt och tvättstugan har fått ett nytt härligt turkost golv  . Jag tyckte även vårat badrum kunde bli så, men vet att Samme inte håller med ....

Är det bara jag som tycker att vintern suger? Ja, varför bor man då i Norrland? Den frågan ställer jag mig ofta och får lika ofta svaret från mitt huvud= vänner och familjen. Jag är fastrotad av en sådan stark kraft. Typiskt!! Men tur man kan resa. Vad skulle jag göra utan detta? Dock har jag fått min man att inte vilja resa efter senaste resan  . Ja det var ganska komiskt faktiskt. Det första som hände oss på barcelona airport var att vagnen försvann. Så vi fick en REJÄL utskällning av transferchefen...OPS! JA på engelska förstås som man ju lämnat i bagaget hemma och var ytterst ringrostig.. Så en rejält uppretad chef visade oss hur vi själva skulle ta oss till hotellet där hotellpersonalen tvingade oss att betala för transfern vi inte ens använt oss av.. Och en rejält uppretad man också för den delen. Barnen var upp över öronen uppspelta. Ja det är typ vi ett nötskal. OCH middagen var sent på kvällen(som i de flesta länder som har all-incusive..). Barnen trötta och ja alla var trötta. MEN frugan var lycklig. Äntligen på resande fot. OCH första gången på egen hand. Så jag skrattade inombords men det passade sig inte in i familjens övriga stämning att skratta så jag höll mig.

Sedan insåg vi att all incusive inte innebar mat hela tiden på detta hotell utan innebar mat ibland. Ja och drickan också bara ibland(detta kallas på svenska semi-inclusive), så vi gick till affären. Där vi hittade svenska skorpor från pågen som gjorde min man lite gladare. Och en stand som gjorde honom ännu gladare. Dock lite mer ledsen när han insåg att barnen var rädd för havet. Något visst med detta hav tydligen. Vissa är livrädda och vissa älskar det. Ja,jag hör nog till den senare kategorin när vågorna är höga. Vattnet var dock varmt och underbart. Maten var myckte god med stor betoning på medelhavkost. MEN sista dagen mådde vi pyton, med feber och hängighet. Det hela toppades med att Hugo hade världens diarée på flygplatsen. Jaja tänkte vi nog bara. Inte alls kul iofs för denna diareé och magonda fortsatte när vi kom hem också. Barnen diarée och jag magknip länge efteråt. Ingen salmonella ville vårdcentralen ta på oss. Jobba fick man tydligen göra ändå. Fast troligen hade vi ingen salmonella.

Ja vi var ju iväg i september, men i detta rusk längtar man tillbaka .

Ha en bra dag!!

Vad gör man då??? När sådant som inte ska ske sker? När något som inte borde hända, redan är ett faktum.

Tänker på döden i första hand men många andra saker som sker och inte borde få ske. Krig, orättvisor, mobbning, fattigdom osv. Blir ett bistert inlägg men det måste få vara så idag.

Ja när ett litet barn dör tänkte jag på som skett i våran omgivning alldeles nyligen. En liten underbar kille som hade så mycket att ge. Så mycket glädje och år kvar av sitt liv som av någon anledning inte fick vara kvar. Ett ljus har släkts. Ett lidande tog slut och många som är kvar med sorgen som detta lilla barn lämnat efter sig.

Grät något så otroligt. Sorgen finns i mina ögon o i mitt hjärta även om jag inte känner barnet. Det borde inte få ske. Tyvärr är låten "some die young" i mitt minne ofta när man möter sorg ibland i sitt jobb. Skulle ALDRIG kunna jobba med sorg hos barn dock. Aldrig!! Finns ingen rättvisa och inget som är som det skall. Visst jag vet att alla inte lever till de blir 90år men det borde vara så :). Ja inte 90år men tills man hade fått leva och kände sig klar. Då stängde kroppen av. Inte för självmordssyfte utan när kroppen kände sig redo och ens huvud. Ja då var det dax. Idag vet jag att det är en omänslig tanke.

Många tror på gud och kanske inte skall erkänna det men ibland tror jag oxå. Visst är jag konstig?? Jo, jag tror på ödet, att det många gånger finns något väsen som skyddar oss. Men att beskylla gud för saker är i min mening fel. Att beskylla honom för krig, död osv. Vet att många inte tror på honom av denna anledning, men den avskräcker inte mig. Han kan inte bestämma över sådana saker. Då tror jag dock inte på alla saker i bibeln heller men att vi människor borde läsa bibeln är en annan sak. Många saker som står där är kloka och igenomtänkta. Jaja nog om livet som är så komplext.

Vila i frid till alla döda som vi skall minas i helgen!