Gillas inte alls. Har feber och väldigt mycket hosta. Hatar astma. Verkligen. Hade förra helgen på prov (IGEN) slutat ta hans inhalationsmediciner i vortex. Fungerade inte alls och nu är han förkyld. Blir så less och tycker att han får lida varje gång vi skall vara utan. Gör ont i mig.

Vortex är ett hjälpmedel för små barn att andas i. Ja även för äldre personer som har svårt att först andas ut och sedan in som en "vanlig" inhalation kräver vid astma/kol behandling.

Feber och fruktansvärd hosta är det på topplistan idag. Har behövt massor av inhalationer av korttidsverkande luftrörsvidgande som i hans fall är Airomir. Till och med på förskolan fick han den. Tycker så synd om honom. Hängig och orkar inte leka som de andra barnen. I och försig gör nog hans feber honom hängig oxå. Ja, feber och feber= 37,6 är ju inget att klaga på egentligen. 40grader då snackar vi jobbigt.

Imorgon blir det lugna puckar här hemma tänkte jag. Tills tjejfest på kvällen. Men för Edwin blir det lugna puckar. Skall försöka hålla nere tempot lite. Dock ganska utmanande med en som är väldigt aktiv(edwin för det mesta) och Hugo som är ÖVERALLT.

Idag kom Hugo på något nytt roligt. Ja, man kan bitas och mamma tycker visst inte alls det är roligt...Hm..

Kram och ha en bra kväll!

Nu har vi äntligen tagit våran familj(s jobbade) till en 4 H gård här i närheten. Hur mysigt som helst. Ångrar det inte en sekund och väldigt trevligt hade vi. Nästan så man inte ville därifrån, bara krypa ner i höet och mysa och gosa med alla djuren. Nostalgitripp från när man själv var liten och jämt och ständigt var med kusin S i deras 4H gård. Kontakten som barn får med djur är underbar och kommer alltid att finnas där som en mysigt minne för de. 

De gulliga getterna.

 Edwins favorit var absolut kaninerna som han myste en massa med. Klappade och strök. Var roligt att se. Hade ju fullt upp med att vara med djuren och barnen så korten blev sådär.

Min bäste vän Linda och hennes Liam. Söta som djuren de oxå.

Ja Hugo han trivdes i vagnen han oxå. Fick komma upp ibland och mysa med djuren han oxå.

Nelly inne i hagen. Alla de större barnen var denna dag lite reserverad mot hästarna och getterna. Blir nog bättre nästa gång.

En trevlig stund med barnen och Lindas barn.  

Kram på er!

Tycker S har hunnit mycket men det tycker han absolut inte själv. Bänkskivor, diskhon och lite spånskiva är på plats.

Annars då? Ja, men varit och tränat. S och Edwin har kört moped hit och dit. Är fortfarande sur över att min svarta sammetsiris är borta.   Katt eller människa. Gör mig lika sur ändå.

Varit på våran fina trädgård här i tätorten och lämnat henne en rikting på våran tomt för tips på hur våran portal och rabatt mellan garage och hus. Kommer bli toppen och hon som äger trädgården är otroligt duktig. Själv älskar jag blommor, MEN är det ett helhetsintryck som skall skapas så lämnar jag gärna över till en annan kunnig för tips och råd. Alltid jag som bestämmer i slutändan men bra med tips. Buskar är inte min starka sida. Inte rosor heller för den delen. Gillar andra perenner bättre egentligen. Fast rosor och buskar är tacksamma växter i detta sammanhang. Lägger förhoppningsvis ut bilder när det är klart.

Alltså i helgen köksplaner

Och

nästa helg tjejfest fredag, minigrävare för portalen och runt huset. Spännande med andra ord.

Kram och hare bra!

jobbar verkligen på att glömma. Är en förlåtande person tills motsatsen bevisas. Och tills motsatsen bevisas igen. Nästan ända tills personen inte gillar mig. DÄR sätter jag gränsen. Då börjar jag ogilla. Som en elefant. Om någon är elak mot mig kommer jag ihåg det.

Men det är bara en sak jag kommer ihåg. En annan  rolig sak jag troligen och aldrig kommer glömma är mina vänner. Älskar er så!

En mindre rolig sak jag aldrig kommer glömma är S olycka förra december. Aldrig. Inte någonsin. Inte S heller för den delen. Jag brukar ändå med skämt i blicken säga att jag glömmer aldrig det hemska smärtan jag hade i ryggen efter Edwin:s förlossning. Men det här är så mycket mer. Så komplext på ett kompliserat och ändå lätt sätt.

Frontkrock och inga allvarligt skadade stod det i Norran.se hemsida. Men allvarlig och inte allvarlig. Vart drar man gränsen? Ja, han lever och de 2 andra personerna oxå. Är otroligt tacksam över att han lever. Varje dag och ofta tänker jag på det. Som ett minne som blippar upp då och då. Vi pratar sällan om det. Nästan aldrig men ändå gör de en påmind då och då.

Tänker inte prata om S tankar/känslor. Vill jag inte. Vill nog inte han heller.

Våra barn tar det på ett bra sätt tycker jag. Edwin funderade där länge på varför/hur/om. Men nu funderar han inte längre öppet mot oss. Jag berättar om han frågar. Gör jag alltid. Inte hyss pyss här inte. Så jobbigt att dämpa ner saker. Han är nyfiken och måste få veta på hans nivå.

Nä, jag funderar egentligen inte heller. Behöver inte prata om det. Konstaterar bara och är tacksam.

Chao

Konstigt det där. När jag är hemma vill jag ha tyst absolut tyst när barnen inte är i närheten och när de är i närheten. Ja då är det livligt och härligt nog. De enda stället jag lyssnar på radio är i bilen.

OCH

följer mina kära småtroll med så är det bara pippiskivan som gäller. Ja vi kallar den pippiskiva även om det är en barnskiva eftersom våran förra skiva var bara med pippi:s sånger(eller astrid lindgren om jag får be..), men den fick gå i graven med förra skrotade bilen sedan S olycka.

Men nu orkar jag inte berätta för Edwin att skivan faktiskt inte heter Pippi och det är faktiskt inte så viktigt när saker och ting kommer som de är.

Så därför har jag NOLL och 0 koll och zero koll på vad som spelas på radion. Pinsamt men sant. Insåg jag idag när en kär vänn spelade en låt på hennes blogg. Sommarens "plåga" och jag har inte ens hört den. PINSAMT

Kram

Min lille skrutt Hugo skall om 11 dagar börja på förskola. Hur konstigt känns inte det? Konstigare för mig än honom förstås. Att lämna 2 barn istället för 1 och faktiskt jobba/sova när de är där. Konstigt...

Edwin lämnas ju för att få ha kvar sin plats på förskolan, men nu skall barnen lämnas för jag skall arbeta. Mystiskt. Ja, måste ju förtydliga att jag jobbar natt och därför sover ibland när jag skall lämna de. Eller då lämnar ju S oftast.  

Vet och tror att Hugo kommer trivas som fisken i vattnet. Edwin oxå för den delen med att vara mer på förskolan. I nuläget är han ju "bara" där 15 timmar och ibland mindre. Fast vissa veckor kommer det inte bli 15 timmar ens men då är vi ju faktiskt lediga tillsammans jag och barnen och kan hitta på något roligt.

För min del så känns det skönt. Får jag säga så? Jag längtar efter att få arbeta. Känner att jag behöver göra något stimulerande och faktiskt hinna sakna mina barn ibland. Nu är det barnen 24 timmar dygnet runt. Fast Edwin är ju inte vaken på nätterna som Hugo faktiskt kan lyckas hitta på ibland.

Det jag kommer sakna med att inte vara hemma är lugnet. Att ta dagen som den kommer. Ta frukost, lunch och middag i barnens takt. Slippa stressiga moment i vardagen. Fast stressen beror nog med på ens egen klocka i huvudet. Barnen förstår ju inte att det är bråttom. Barnen blir bara fundersamma varför allt måste gå fort.

Sedan kommer jag oxå sakna att vara med de dygnet runt även om det är just det jag tycker är jobbigt just nu...

Min egentid är jag inte så brydd om egentligen. Jo, på kvällarna behöver jag återhämtning. Och det får jag oxå.

Nä, nu är det slutfunderat och tänkt. Mitt huvud tomt!

Kram och ha en bra kväll och natt

... går det??

Har jag oxå funderat på många gånger.

Jag kan ibland verka VÄLDIGT pessimistisk. FAST jag är en riktig optimist, till benstommen. Kommer en motgång är jag stark som sten.

Skulle hellre kalla mig själv realist.  Dock är jag inte realistisk i mina förväntningar på mig själv.  Hör dock inte hit.....

Att  vara optimistisk i motgångar gör jag såhär i huvudet. . .

1) Det är kortvarigt brukar jag framförallt tänka

2) Vi tar oss igenom tillsammans,  om det inte går blir vi ändå klokare på kuppen

3) Livet blir SÅ mycket roligare efteråt. Då gör  vi något riktigt roligt tillsammans

4) Efter regn kommer solsken

5)  ALLA motgångar är lärorika. Medgångar är ju lättare att glömma bort för oss Svenskar eller  vad det nu beror på...SÅ jag brukar  verkligen NJUTA när livet är i MEDVIND.   Då känns motgångarna inte lika jobbiga.

Ibland brukar jag skratta åt livet. Våra barn har gett oss många skratt. Framförallt Edwin då som börjar bli så stor och klok nu. Läskig tanke ibland, men pajken är väldigt klok.Han är en riktig pepper. Alltså gillar att peppa sin lillebror framförallt. Och andra barn oxå för den delen. Oss föräldrar är det sämre med. Förstår inte..  

Han säger ofta. Gick det bra? (när hugo ramlar) och sedan om Hugo fortsätter skrika peppar han honom. Elller sjunger eller skrattar. Fungerar faktiskt i bilen ibland. Ja, små barn gillar ju som sagt inte alltid att åka i bil för er som har erfarenheter av den biten...

Chao

Nä, kaklet hade inte kommit. Nä, det bidde en gasolgrill istället.

Ja, så fick det bli. En stor, rusligt kuslig sak skulle jag säga, vad gör man inte för sin rätte S??

Så nu blire grillat i helgen. Vi tänkte oss lite skaldjur. Premiär med skaldjur helt enkelt. Båda älskar ju skaldjur så det blir så det blir.

Edwin har MYCKET funderingar i sitt lilla huvud. Verkar som många funderingar ryms där inne.

Inte lätta saker att svara på skall Ni veta! Ger er några exempel

- Varför har inte du oxå snopp? Varför har man snopp? Varför har jag inte stora bröst, varför kan inte jag ha bebis?

-Varför kan jag sjunga och inte Hugo. Varför pratar han inte.

-Varför kallas bilar "farfarsbilar" när det inte är någon farfar...

-Varför jobbar man, varför behöver man pengar?

-Vart tar maten vägen?

-Vad händer framme i bilen och varför får inte jag sitta där?

-Varför, varför varför.. Lilla gulliga rackarunge brukar jag tänka. Tyckts inte komma ihåg attt jag var såhär nyfiken, men det var jag säkert!

Kram och ha en bra fredag