Hugo gör det han tycker allra mest om. Att laga mat. JA i alla former och hörn. Gärna i sitt kök i hans rum och gärna live oxå. Lite för liten tycker mamma o pappan dock att han är för att hjälpa till, men kastruller lånas gärna ut. 

Ja, bilar är ju ett annat intresse....OCH

..dockor. Ja vad säger man? Första barnet försöker man verkligen med och propsar på en docka. Andra barnet försöker man inte alls med och han gör det frivilligt...Jag ger upp. Skall aldrig någonsin mer försöka med något  . Lovar. Framförallt inte tvinga de leka med något de inte vill. Edwin älskar bilar, kommer alltid att göra oxå tror jag. 

Till sist en goding. En av mina bästa vänner Linda. Ja, hon kanske inte blir så nöjd och ger förmodligen tillbaka. Tog ett tjuvkort. Men alltid pigg och fräsch som vanligt babe   

Ja att jag är en beroende person är att jag ständigt och alltid är beroende av mina nära och kära. Skulle sakta dö inombords om jag inte hade kärlek och vänskap runt omkring mig!!

Kram och ha en bra kväll o en god natt

Det är intressant tycker jag. Ledarskap. Hade jag varit ledartypen eller varit modig nog hade jag lätt blivit chef.

Älskar att styra och ställa till lite liv. Men är alldeles för feg. Att våga vara den jag är.

Man har ju mött en hel drös med chefer genoom åren och jag skulle tycka att ledarskap skulle vara otroligt intressant att läsa om. Hur man kan leda en grupp utan att de egentligen känner sig ledda? Det är för mig intressant. För det är precis som men barn. De vill ha tyglar, men inte känna av att kopplet sitter där. EXAKT så är vi som anställda oxå. Vi vill ha en ledare bakom oss MEN ändå känna oss delaktiga och inte totalt överkörda.

Utan en bra chef fungerar inte ett skepp. Så är det bara. Endel är martyrer, andra mesiga nästintill osynliga för personalen.

Nä nu blev jag sugen på att läsa en bok om ledarskap!

Kram på er!!

Varför händer vissa saker?

Varför gör ibland livet ont? Varför lever andra och andra inte njuter och andra inte kan njuta?

Tänker ibland på hur fantastiskt livet faktiskt är. Glöm inte det!!

Å andra sidan slits andra mellan hopp och mest förtvivlan. Att sakta dö inombords av sorg. Finns sorg, måste den finnas?

Jag sörjer egentligen inte själv just nu men var nyligen på en väldigt jobbig begravning av min morbrors Fru. Otroligt fin och underbar människa på alla sätt. Tänk att få bli ihågkommen på ett sådant fint sätt. Samtidigt som hon slets från detta underbara liv alldeles för tidigt. Lämnar sin make, barn, barnbarn, vänner och släkt i sorg. Men samtidigt många härliga minnen lämnar hon efter sig. Starkhet, vishet, ett avtryck i allas hjärta för alltid. Visst är det så vi alla vill bli ihågkomna??

I mitt jobb möter jag också mycket sorg ibland från anhöriga, men även från vårdtagare. Har dock börjat se på döden på ett annat sätt än förrut. Visst jag blir ibland otroligt ledsen och får en fridfull känsla inom mig. Fridfullhet och respekt. Att våga vara i det ögonblicket och inte springa därifrån. Är inte rädd. Finns där om någon vill mig något. Ett samtal, en kram eller att bara vara. Visst händer det ibland att jag blir rädd. Mer över andras känslor än mina egna. Frustration och oförståelse är jobbiga känslor att handskas med. Även ilska.

Får ofta en ängels känsla över mig. Att någon snart skall hämta denna personen till en annan värld. Är inte kristen men den känslan får jag.

Nä, sömnen väntar. Kram

Ja så ser det faktiskt ut..

Konstigt men sant. De ger massor av sidvisningar att jag sökte på den och länkade från stadium. Ja skandal Edwin har en rosa lekhjälm. Hugo har en svart. Så valde grabbarna. Ring expressen. Skulle aldrig sätta på honom en rosa overall. Aldrig. MEN låt barnen bestämma ibland. Lova det!! Om de råkar ha en favoritfärg. Jamen köp en annan måste barnet ha ALLT i samma färg? Sätt på ett fint klistermärke i favofärgen istället. Ja min åsikt av genus är ju lite intressant det vet Ni som känner mig redan.

Men en till sak jag tycker är intressant är en kille en gång som sade -Va, har Edwin en rosa hjälm(en 4åring inga namn nämda inte viktigt i frågan)

-Ja, han gillar rosa, jag

-Den gör inte jag, killen bestämd..

-Varför inte det?, jag

-Vet inte...

(Då kommer mitt lilla genushuvud...Hur kan en 4 åring "veta" att han inte gillar rosa? Tycker barnen skall få bestämma själv utan en massa tjat. Låt barnet välja, välj inte jämt åt de och låt deras garderob spraka lite i färg..)

Min käre fader har faktiskt lärt sig att inte alltid säga att "rosa är tjejfärg" för det finns faktiskt inga färger som är märkt med "koderna som vi vuxna faktiskt hittar på" 

och oj vad jag älskar min fader när jag tänker efter. Min mor oxå men med farsan har jag en speciell relation. Det är en konstig relation som säkert många andra döttrar har till sina kära pappor oxå. Det är liksom inga krusiduller, han kör, säger vad han tycker men är faktiskt RIKTIGT ödmjuk mot mig. En sida en karl sällan visar utåt. Den relationen skulle jag önska Samme hade med en dotter, men troligen så tillverkar vi istället dessa små gulliga underbart härliga killarna istället. Bryr mig inte om kön heller utan barn är barn och helt underbara.

Chao och sov gott!!!

Som tur var vare ett virus lille Hugo bär i kroppen just nu. Skönt att veta. När jag kom hem fördes följande diskussion(Han gör det BARA för att retas...)

-Läkaren kollade streptokocker i halsen(prov med saliv på pinne), lyssnade på lungorna, CRP samt temp, sades av mig.

- Jaha snabbsänkan...., sade maken retsamt

....

...

-Det heter inte snabbsänkan, svarade jag "lite irriterat".

-Jomenvisst tar de snabbsänkan på de flesta, maken

....

-Nä, CRP och det heter inte snabbsänkan(som i mina ögon inte är stick i fingret utan ett blodprov som tas genom ett nålstick i armen och analyseras på ett mer advancerat sätt).

Men men min käre Samuel vet exakt hur han skall retas ibland...*fnissar*. Kan ändå inte låta bli att skratta åt honom och de flesta människor som tror att "sticket i fingret" är en snabbsänka. Sänka tas dessutom för att utesluta helt andra sjukdomar än om du har en vanlig bakterie som behöver antibiotika.

Nog om mina åsikter och åter till goa Hugo. Han hade som sagt inget positivt(jo temp) på något av undersökningarna läkarna gjorde utan vi skall komma tillbaka till hälsocentralen om febern inte gett med sig innan nästa vecka. Lite rött i örat och halsen som det ibland blir vid förkylning. Så han var hur söt som helst Hugo till middagen. Åt som en hungrig häst. Kunde inte sluta äta. Ja, det är killen vi känner igen och inte den matvägrande besten som styrt här hemma senaste veckan. Otroligt vad lite matvägran kan få en att gno in sig i dumma tankar. Skulle dock inte ställa mig och göra annan mat, men man blir ju rådlös ibland.

-Jag brukar tänka att huvudsaken vätska kommer ner i kroppen och 3 kissblöjor/dag. Fast det är klart blir matvägran för stor och grabbarna inte orkar leka utan bara sover. Ja, då kommer oron som gnabbande tag i en.

Ha en bra kväll och natt!!!

Ja så har Hugo:s resa varit. Min varit lite kortare med feber, men nu är vi båda less på Hugo:s hosta. Jag överlever även om Samme tycker jag klagar... MEN vadå, less är förnamnet på sömnlösa nätter, hosta, snor, mollipect, feber, luftrörsvidgande, långtidsverkande...

Oj, lät nästan som mitt jobb ibland:). Fast då har man mer distans. Nu går det bara runt, runt runt tills huvudet blir alldeles tomt. Älskar mitt jobb och hatar när barnen är sjuka. Ja, så kan vi sammanfatta det. Fast har ju alltid ett bra tålamod och försöker visa kärlek och omtanke ändå mitt i allt snurr. Ja glömde nästan tvätten som är som en OAS i  nuläget... 

Ja astma är inge roligt men det finns värre sjukdomar, så kan vi sammanfatta det oxå. Och distansen är viktig. Så jag brukar unna mig något roligt när resan är slut. Även denna gång. Återkommer om denna plan:)

Kram 

Pappan o Edwin är sjuka. Fast Edwin är nog på bättringsvägen. Han leker och behöver inte febernedstättande. De är alltid bra tecken. Samme är dock risig. Tycker faktiskt synd om honom för en gångs skull och skall ta väll hand om honom idag(jag förutom just nu då när jag sitter här, men barnen slåss inte och river inte huset så det är lugna gatan..).

Blir nog städande, busande, mysande och glass idag. Kanske hinner baka oxå. Tiden får utvisa. För imorgon är det jobb och full rulle igen. På torsdag oxå. Snart blir sommaren bestämd oxå. Ni anar inte vad skönt det är att ha en schema utan att alltid behöva vara redo. Då kan man ju faktiskt planera in roliga saker att göra och inte bara tycka det är roligt att jobba.

Nu var vi nyss och handlade och fick faktiskt MÅNGA skratt både inombords och "utombordare". Hugo sade hej till ALLA och var bara hur glad som helst. Fattar inte vart han får allt ifrån. Kommer att bli en sådan som pratar med allt och alla misstänker jag.

Nä gott folk nu bäst att rycka upp sig ur stolen och få ny energi igen efter sparkturen.

Kram

Går det att sakna att sakna???

Jag saknar egentligen mest personer. Den jag saknar allra mest just nu är min kära Linda. Blev bara tvungen att säga det .

Mitt schema gör livet hopplöst ibland. Samtidigt som jag älskar mitt jobb vill jag ju träffa de jag gillar oxå. Även om jag faktiskt är tacksam att inte vara helt arbetslös.

Mina barn saknar jag även om jag träffade de på förmiddagen. Nu är de hos Mamma och pappa och sover så sött. Jag jobbar och Samme är i Luleå.

En annan tråkig sak som hänt är att en ängel har kommit till himmelen. Min morbror:s fru. En enasteående kvinna. Massor av barn hon gett all sin kärlek, uppfostrat med kärlek och trohet.  Må du vila i frid. Sjukdom tog hennes liv och hon var bara en sådan person som var härligt lugn, rättvis, givmild av det som var viktigt. Ser på mina kusiner att hon lyckats med det hon gillade. Sina barn och familj!!

Var rädd om de nära. Bry dig om de som ger dig energi och som får dig att må bra.

Nä nu skall jag gå och sussa på kudden för jag jobbar imorgon. Med en mycket duktig kollega. Älskar personer som verkligen har något mystiskt. Många av mina vänner är speciella och det är just den egentskapen jag älskar. Att inte vara som alla andra utan faktiskt som sig själv. Då det kommer till mig själv är jag hopplös. Blir alldeles för ivrig och nästan jobbig... Ja, nu vet Ni det oxå;)