Varför händer vissa saker?

Varför gör ibland livet ont? Varför lever andra och andra inte njuter och andra inte kan njuta?

Tänker ibland på hur fantastiskt livet faktiskt är. Glöm inte det!!

Å andra sidan slits andra mellan hopp och mest förtvivlan. Att sakta dö inombords av sorg. Finns sorg, måste den finnas?

Jag sörjer egentligen inte själv just nu men var nyligen på en väldigt jobbig begravning av min morbrors Fru. Otroligt fin och underbar människa på alla sätt. Tänk att få bli ihågkommen på ett sådant fint sätt. Samtidigt som hon slets från detta underbara liv alldeles för tidigt. Lämnar sin make, barn, barnbarn, vänner och släkt i sorg. Men samtidigt många härliga minnen lämnar hon efter sig. Starkhet, vishet, ett avtryck i allas hjärta för alltid. Visst är det så vi alla vill bli ihågkomna??

I mitt jobb möter jag också mycket sorg ibland från anhöriga, men även från vårdtagare. Har dock börjat se på döden på ett annat sätt än förrut. Visst jag blir ibland otroligt ledsen och får en fridfull känsla inom mig. Fridfullhet och respekt. Att våga vara i det ögonblicket och inte springa därifrån. Är inte rädd. Finns där om någon vill mig något. Ett samtal, en kram eller att bara vara. Visst händer det ibland att jag blir rädd. Mer över andras känslor än mina egna. Frustration och oförståelse är jobbiga känslor att handskas med. Även ilska.

Får ofta en ängels känsla över mig. Att någon snart skall hämta denna personen till en annan värld. Är inte kristen men den känslan får jag.

Nä, sömnen väntar. Kram