Ja här i Norrland fick vi visst lite rusk även den 10/11. All snö är nästan borta nu och blåser massor. Stackars våran store tjocke katt som vägrar vara ute när det ä sådant här hemskt väder.

Vet kortuppdateringen suger. Kanske skall ta hjälp av min dataexpert Jojjo för att göra en header till bloggen. Att ta kort gör jag alldeles för lite. Edwin finns massor av kort på o ja Hugo finns det mindre kort på. Lovar kanske att bättra mig. Men vet ju inte ens hur man för över kort från den nya kameran till datorn. Vårat badrum är nu i stort sett färdigt och tvättstugan har fått ett nytt härligt turkost golv  . Jag tyckte även vårat badrum kunde bli så, men vet att Samme inte håller med ....

Är det bara jag som tycker att vintern suger? Ja, varför bor man då i Norrland? Den frågan ställer jag mig ofta och får lika ofta svaret från mitt huvud= vänner och familjen. Jag är fastrotad av en sådan stark kraft. Typiskt!! Men tur man kan resa. Vad skulle jag göra utan detta? Dock har jag fått min man att inte vilja resa efter senaste resan  . Ja det var ganska komiskt faktiskt. Det första som hände oss på barcelona airport var att vagnen försvann. Så vi fick en REJÄL utskällning av transferchefen...OPS! JA på engelska förstås som man ju lämnat i bagaget hemma och var ytterst ringrostig.. Så en rejält uppretad chef visade oss hur vi själva skulle ta oss till hotellet där hotellpersonalen tvingade oss att betala för transfern vi inte ens använt oss av.. Och en rejält uppretad man också för den delen. Barnen var upp över öronen uppspelta. Ja det är typ vi ett nötskal. OCH middagen var sent på kvällen(som i de flesta länder som har all-incusive..). Barnen trötta och ja alla var trötta. MEN frugan var lycklig. Äntligen på resande fot. OCH första gången på egen hand. Så jag skrattade inombords men det passade sig inte in i familjens övriga stämning att skratta så jag höll mig.

Sedan insåg vi att all incusive inte innebar mat hela tiden på detta hotell utan innebar mat ibland. Ja och drickan också bara ibland(detta kallas på svenska semi-inclusive), så vi gick till affären. Där vi hittade svenska skorpor från pågen som gjorde min man lite gladare. Och en stand som gjorde honom ännu gladare. Dock lite mer ledsen när han insåg att barnen var rädd för havet. Något visst med detta hav tydligen. Vissa är livrädda och vissa älskar det. Ja,jag hör nog till den senare kategorin när vågorna är höga. Vattnet var dock varmt och underbart. Maten var myckte god med stor betoning på medelhavkost. MEN sista dagen mådde vi pyton, med feber och hängighet. Det hela toppades med att Hugo hade världens diarée på flygplatsen. Jaja tänkte vi nog bara. Inte alls kul iofs för denna diareé och magonda fortsatte när vi kom hem också. Barnen diarée och jag magknip länge efteråt. Ingen salmonella ville vårdcentralen ta på oss. Jobba fick man tydligen göra ändå. Fast troligen hade vi ingen salmonella.

Ja vi var ju iväg i september, men i detta rusk längtar man tillbaka .

Ha en bra dag!!