mybigthings

Senaste inläggen

Av mybigthings - 14 mars 2011 19:53

Börjar med att säga att jag /vi INTE är gravida nu!!!

 

Sådär inga missförstånd alltså  


Jag måste vara den enda som älskar att se andra gravida, få barn, höra talas om barn eller bara se ett barn?? Eller?

Blir törögd och lycklig när jag hör någon berätta att de är med barn. Blir så lycklig för deras skull. Vilken fantastisk sak att få bära ett barn, sätta det till världen och sedan vara en förebild hela deras liv(även om kanske inte en tonåring ser sin förälder som förebild).


Älskar att se en gravidmage, helt underbart. Att se den sparkas. Tycker alla människor som är vettiga borde få uppleva den känslan. Varför är det inte så? Varför blir det missfall, vissa som tyvärr är HUR underbara personer som helst inte kan få barn. Och då andra som tyvärr av olika anledningar aldrig kommer att kunna älska sina barn blir med barn direkt utan att ens veta hur???


Med Edwin var jag euroforisk HELA graviditeten. Gick på moln. Inga krämpor alls utan bara total lycka. Ingen halsbränna, foglossning(i efterhand när jag vet hur foglossning känns hade jag den faktiskt i vecka 34), förvärkar, eller ont överhuvudtaget någon gång. Var bara galet förtjust i Grapefrukt.


Men HUGO...Oh my. Här talar vi om besvärligt värre. Trodde länge det var en tjej för graviditerna var så olika. Foglossning i typ vecka 12. Ja lättare variant. Den skulle bli MYCKET värre senare. Halsbränna, nästäppa, galet sug efter sötsaker, kände mig tung och otymplig. Kunde inte jobba dagtid. Foglossning blev för besvärlig. Natt var det som fungerade.


Fast ändå älskade jag båda lika mycket redan då. Galet mycket faktiskt.


Med Hugo blev jag lite halvhjälpt på traven där i vecka 38. Tur var det. Sista veckan kunde jag inte gå pga foglossning. Tur värktabletter fanns då.


Ja att vara gravid är någonting det. Tyvärr ändå att grabbarna missar den biten. Känslan. Ja i nästa livet kanske det blir en karl att vara. Så man får se den versionen oxå!


Kram

Av mybigthings - 13 mars 2011 21:02

Ja det kan ju faktiskt hända att många människor är. En bra sida om nässpray. Läsvärd. I Sverige är det 10dagar som gäller sedan SLUTA. Snälla lyssna på kroppen och sluta. Gör er själva inte en otjänst och fortsätt spruta. Kroppen mår dåligt av nässpray mycket längre än så.


Vi är väldigt försiktiga med våra barn när det gäller nässpray. Endast när de skall sova nattetid. Är det väldigt besvärligt även sovning dagtid.


Min manlige bättre hälft använder aldrig nässpray och vi hade en intressant diskussion idag.

-Nästan 40kr för en spray? Måste du ha det?

-(jag arg...) pröva inte kunna andas själv då!!!

-Men andas genom munnen då

-Kan inte-


Där tog den slut. Han insåg att jag ger mig inte. Det GÅR absolut inte att andas för mig när jag blir förkyld. Så här användes Nezeril FLITIGT när jag är förkyld efter rekomendationerna förståss. Annars blir det näsblod.


Ja dum som jag är så blev jag även direkt jag blev det minsta förkyld när sista graviditeten med Hugo. Då användes oxå Nezeril flitigt.


Men ALDRIG längre än 10 dagar. För då vet jag att min kropp inte behöver avsvällande utan att de blivit ett beroende istället. Så då är det hårt mot hårt och slutar bara tvärt. En policy för mig jag håller hårt i!


Ja, men att söka hjälp tycker jag den som är faktiskt riktigt fast i detta missbruk som faktiskt nässpray är. Inget att leka med.

Av mybigthings - 13 mars 2011 10:50

Visst är det roligt att städa? Nja, tycker inte jag heller. MEN det är tyvärr något som måste göras.

Rösta gärna på min omröstning så får jag se vad alla härliga människor tycker om städning som är här och besöker oss.


Nu skall mina stora grabbar åka på pimpeltävling på Medlenappet. Blir spännande för E att få pimpla för 2:a gången i hans liv. S är väldigt peppad på denna tävling. Jag och H stannar hemma och kurerar våran förkylning. Ja, vi skall till mormor och morfar. Men det är ändå en lagom aktivitet när H har en lindrig ögoninflammation. Natten har varit bättre än denna kan jag bara säga. Något mycket mer än så berättar jag inte.


För vi föräldrar skall ALDRIG glömma. Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer!!


Kram och ha en bra dag!

Av mybigthings - 12 mars 2011 20:15

Har jag funderat på ett tag. Alla säger de tappar hår när de slutar amma. Alltså jag har burit, fött och ammat 2 barn och aldrig upplevt detta.


Måste ju vara annorlunda??


Eller? Har aldrig tänkt på det förrän min frisör sade.

- Men du jag ser ju här ett tydligt tecken på att du faktiskt har fått barn...

-Jag tittade frågande på honom. What tänkte jag?


Då visade han min en utväxt på kanske 5 cm närmast hårbotten. Jaha sade jag. Men det fick jag när jag slutade amma sade jag(som alla andra säger).

Nej svarade han bestämt. Kvinnor tappar hår efter de fött sina barn. Sedan berättade han att under gravidideten så tappar vi INGET hår. Därför upplever vi det som katastof efter barnet kommit och stora hårtussar lämnar duschen.


Okej. Myten är hävd. Vi tappar alltså INTE håret efter amning utan bara ett normalt fenomen då kroppen inte tappar något hår under graviditen, då kroppen har fullt upp med ett växande barn.

Av mybigthings - 12 mars 2011 19:12

  

Har hittat en jättefin sida nu. Alltså fotoshop är ju inget jag tror att jag skulle förstå mig på. Men denna sida var otroligt fin. Heter Picnik och är nästan som photoshop. Rätta mig om jag har fel :). Har nämligen aldrig varit in på photoshop ens. Har vänner som är väldigt duktig med denna sida. Men jag låter er vara bäst på det så kan jag vara skaplig på picnik.


Alltså kan absolut inte ta åt mig äran på denna sida när min kära vän Johanna har redigerat den först i photoshop och är en otroligt duktig fotograf. Jag har bara lagt till Hugo 6månader. Det är jag stolt över*fniss*!


Ja om våran kära Hugo.

Han kan nu snart vid 10månaders ålder

* Förflytta sig utan problem mellan de flesta föremål. Gillar oxå att ramla(nä där överdrev jag)

* Älskar att man håller honom i händerna och promenerar.

* Kan gå med gåvagnen utan att man hjälper honom dit. Kan nästan vända den själv oxå.

* Dricka nappflaskan själv.

* Stoppa in saker i munnen....Både bra och mindre bra   

* Säga ma(mamma), pap(pappa), mpa(lampa), mama(macka), skaka på huvudet.

* Berätta att han är hungrig genom att tokskrika och dra i en.

* Börjat få någorlunda sovvanor dygnet runt förrutom vid sjukdom.

* Sover kanske 2-4timmar på dagen.

* Nattetid sover han från 19:00-06.00 eller i bästa fall 7.30 Äter på natten och vill gärna komma till oss föräldrar vid 4-6 tiden.


Ja det var det om våran lilla ligist. Matvrak är han verkligen oxå. Kan äta dubbelt så mycket som storebror. Förstår inte var han rymmer allt. Att han älskar mat har dock varken vi föräldrar eller någon annan missat heller.

Av mybigthings - 12 mars 2011 15:25

Skrev faktiskt ett arbete om barnastma under min sjuksköterskeutbildning. Tyckte det var ett intressant ämne. Barnsjukdomar överhuvudtaget tycker jag är otroligt intressant. Är tyvärr alldeles för blödig för att kunna jobba med barn. Skulle önska jag kunde :).


Iallafall då tänkte jag under minutbildning oj vad mycket mediciner och överkänsligheter detta barn har.


Nu 5 år senare står jag här med förkylningsastma själv(fickdiagnosen när Edwin var ca 1½ år)

Och

Edwin(3år, 4 i december) fick sin diagnos förkylningsastma i december 2009.

Vart skall jag börja?

1) Det hela började med att han var på dagis väldigt mycket när jag jobbade heltid och fick förkylning på förkylning, jag ignorerade det(min käre karl S litar fullt på mig så han brukar inte tänka på sjukdomar:)...)

2) Tog många VAB dagar alltså frustrerande..

3) Han kräktes minst 1 gång i månaden HELT utan förvarning och det var inte alls magsjuka som vi oxå fick lov att VAB:a för i 2dygn efteråt..

4) Han slutade ca 1 månad före jul att äta mindre och mindre

5) Blev mer och mer trött

Ja och vi ignonerade tillslut inte dessa symtom längre för då kom hostan...Host, host och kräks kräks direkt han sprang.


Ja dagarna kring jul ville han inte äta något och vi såg ingen annan utväg än att söka vård akut. Så annandag jul satt vi där som så många andra på akutmottagningen.

Då hade jag och S insett att det här är astma sedan en liten tid tillbaka och insett vi behöver hjälp. Tror tom vi sökte hjälp lite före men fick ingen hjälp eftersom han inte pep i bröstet eller rosslade.


Ja och nu efter en tuff vinter behöver vi Singulair för han har återigen börjat bli ansträngd när han springer och vid förkylning. OCH hostan. Denna hosta.


Men jag är bara oerhört tacksam över Svensk sjukvård. Otroligt!!!


För att ens barn är sjuka skär verkligen i hjärtat!!


Kram

Av mybigthings - 10 mars 2011 13:36

Är ett läkemedel mot astma om luftrörsmedicinerna inte hjälper för små barn fram till 5 års ålder(från 5 månader). Alltså långtidsverkande kortisonet inte hjälper. I Edwins fall är det Pulmicort och Airomir(= Kortidsläkemedel).


Vi har tyckt att Edwin blivit sämre i sin astma denna vinter och att fökylningarna duggat lätt och hostan varit besvärlig. Nu senaste veckan har det blivit ännu sämre. Mer hosta framförallt torrhosta vid ansträngning och nattetid. I 2 dagar har han klagat att hostan är jobbig och att han inte kan leka pga denna. Då SKÄR det rejält i mammahjärtat. Det skall alla veta. När ens barn klagar och ha ont skär det riktigt i en. Som om någon vrider om i lillhjärtat :(. Så då blev det idag ett besök på hälsocentralen med big skrutt dvs Edwin.


Då tyckte den kvinliga läkaren att vi skulle pröva Singulair. Känns riktigt bra att det finns hjälp att få. Prisa Sveriges sjukvård. Mycket kan man säga men jag är otroligt tacksam över vården som finns att tillgå.


Nu springer Edwin och berättar för alla att han har fått medicin för hostan. Då känns det mycket bättre. Hur skulle Ni reagera om erat barn inte tyckte att de kunde leka pga att de hostar för mycket? En 3 åring??? Skärande??


Bye

Av mybigthings - 10 mars 2011 13:29

Ja det är frågan för Hugo just nu. Är faktiskt lite lur att han fått denna otroligt vanligt och smittsamma åkomman. Åkomma låter förfärligt, eller vad tycker Ni? Skulle jag aldrig använda i mitt jobb*fnissar*.

Iallafall har Hugo 2 senaste nätterna varit kladdig i ögonen. Inte så mycket jag ens tänkte tanken om en ögoninflammation, men idag har jag misstankar :).

Rinner mer ur ögonen och otroligt gnällig liten gullprupp. Tyckte varken jag eller S dock inatt. Att han var gullig alltså.


Så nu gör vi följande för inväntan om det är ögoninflammation eller inte:

* Rengör med bomullstuss och byter mellan ögonen så absolut inte samma används till båda ögonen(Hugo har på vänstra ...eller misstänkt..)

* Byter kuddvar/kuddfodral varje dag.

* Byter handdukar oxå varje dag.

* Tvättar händerna ofta i övriga familjen oxå.

* Undvika att dela kudde med gullungen :).


Ja vi får se vart den tar vägen. Vi har faktiskt aldrig haft denna sjukdom här. Tur han inte är på dagis så man slipper VAB:a. Fast än så länge har han ju väldigt få symtom. Dagis skall ju undvikas först om allmäntillståndet är nedsatt eller väldigt kladdigt öga. VAB är INTE roligt.


Kram kram

Ovido - Quiz & Flashcards